Ja jo, livet leker väl inte direkt


Så länge jag kan gå, stå och andas är jag nöjd. För så länge jag kan gå, stå och andas kan jag göra de jag älskar. Spela handboll.
Och ja, handboll ska göra lite ont. Och ja, de suger ganska hårt. 
Men de borde de vara värt. 


Distriktsmästerskapen i NCC Arena

Lite fräna bilder från söndagens match, Brons till Växjös A-Damer.

You kan be my Mr. tonight

Jag orkar helt enkelt inte tjabba om de, tar de som de blir. Ska ge de en chans att förbättras. Fortsätter såhär är de slut, då går de inte. Vill utvecklas, vill bli bättre. Vill inte stanna upp, vill inte backa tillbaka. Behöver stödet från de gamla. Behöver se de där ljuset igen. Klickar de inte mellan mig och dig, klickar de inte mellan mig och de andra. Klickar de inte mellan mig och de andra är de ingen mening till fortsättning.
Jag vill utvecklas, jag vill så ypperligt gärna bli bättre.
Hjälp.

RSS 2.0